Annu Kekäläinen har skrivit en personlig reportagebok om dagens Sydafrika.

Annu Kekäläinen är en modig och grundlig journalist. Hon reste med liten budget, färdades kors och tvärs i landet, bodde litet hur som helst, intervjuade ett hundratal personer, mest kvinnor, och valde sedan de öden som hon tyckte var intressantast och som komprimerade en erfarenhet eller öppnade nya infallsviklar. När hon skriver döljer hon inte att hon är en tillfällig besökare i en främmande kultur, och hon redogör också för möten där en genuin kontakt inte föds eller där hon upplevs som bara till besvär… 

Annu Kekäläinen nämner i ett efterord några böcker som har påverkat henne. Bland dem finns Antjie Krogs Country of My Scull som handlar om Sannings- och Försoningskommissionen. Själv skulle jag vilja jämföra Valkoista mustalla med Krogs följande bok, A Change of Tongue, som utkom samma år (2003) som Kekäläinen reste runt i Sydafrika och som tar upp liknande frågor. Visserligen kartlägger Krog ett bredare område och skriver inifrån landet på ett sätt som Kekäläinen inte kan göra, men ändå finns det likheter mellan de båda författarna. Det har att göra med hur de använder sig själva som element i berättandet. Båda är vita, Kekäläinen en främling från ett välfärdssamhälle, Krog en afrikaaner (boerättling) med allt vad det innebär av historisk belastning. Båda måste förhålla sig till sin bakgrund och till Sydafrikas svarta och färgade majoritet, och blir på det sättet också våra kartläsare i den främmande terrängen.

I Finland är en bok som Annu Kekäläinens en raritet. Inget stort förlag ville ha den, det är deras skam. Det var det lilla förlaget Pieni Karhu som såg hur bra Valkoista mustalla är och vågade satsa. Heder åt dem.